Skräp i buxbomhäcken!

Visst är man glad för att våra buxbomhäckar ännu inte angripits av den fruktade svampsjukdomen som sprider sig runtomkring. Men tråkigt nog upptäckte vi att buxbomen istället angripits av buxbombladloppor – det kan man se på de små vita tussar som sitter på bladen, och att toppskottens blad liksom kupar ihop sig till små bollar. Det vita luddet är ett skyddande vaxsekret som bladloppans nymfer producerar. Mer om buxbombladloppar, och en bild på en nymf, kan du se och läsa om här. Tydligen är det mycket svårt att bekämpa bladlopporna, jag har hittat tips om att bespruta med mineralolja (vad är de egentligen?) eller skära bort alla angripna delar. Jag ska beskära häckarna nu i helgen så får jag se sen om jag gör något mer eller inte.

Kryp på sten = stenkrypare!

Den här krabaten hittade jag krypande i singeln på tomten – tror det är en brun stenkrypare som tillhör enkelfotingarna (till skillnad från dubbelfotingarna som klubbkejsarfotingen tillhör). Enkelfotingar är rovdjur och äter bl a maskar och insektslarver som de jagar på natten. De har kraftiga giftkäkar! men inga svenska arter är farliga för människan – puh! Just den bruna stenkryparen blir ca 20-30 mm lång och har 15 par ben (ett par ben per kroppsled).

Nu börjar det…

Ännu ett kryp som vi verkligen tycker illa om! Visst är de äckliga? Den här stora och sprängfyllda fästingen tog jag på Mårre (katten) för några veckor sedan och sedan dess har jag plockat ganska många på honom. Nu är han dock behandlad med Frontline så då hjälper det några veckor. Fästingar har tre olika stadier i utvecklingen: första året som larv (men de liknar en vanlig liten fästing ändå fast med bara 6 ben), andra året som nymf och tredje året som vuxen, alla stadierna kan du se på Zoologiska museet. Vi hittar oftast vuxna fästingar hos oss (ska lägga ut en bild nästa gång jag hittar en som inte är fullsugen) och eftersom de sugit blod flest gånger är det tyvärr också större risk att de bär på t ex Borrelia.